Efter 6 dagar utan att äta något riktigt, med stora magsmärtor och en natt på sjukhuset så känner jag mig äntligen bättre. Det var riktigt jobbigt ett tag och jag hade sjukt ont så vi åkte till akutmottaget och jag fick ett rum och undersökning på en gång och blev därefter vidaresänd med ambulans till sjukhuset där de ville lägga in mig över natten.
Jag var nog en jäkligt jobbig patient för varje gång de skulle ta blodprov på mig började jag skrika och gråta och när de fick för sig att lägga in ett medicinerings rör i amrne på mig klickade jag nästan.

Sjukvårdarna: Men det är ju bara ett pyttelitet rör, det är ju inte ens en nål.
Jag: Hur är ett rör bättre än en nål!!??
Sjukvårdarna: Men den är jätteliten, du känner den inte.
Jag: KLART JAG KÄNNER DEN!!!
Sjukvårdarna:Efter ett tag så slutar den kännas.
Jag: Men poängen är att den sitter kvar där!! Ni gör ett hål i min ådra SOM NI HÅLLER ÖPPEN!!!!
Sjukvårdarna: Vi måste sätta den för att kunna ge medicin när vi transporterar sig.
Jag: Buhuuuuuu!!!!! *gråta, gråta, hulka, gråta*

Fick ligga inne med dropp i amrnen över natten för att få vätska.
Var så sliten att när jag vaknade mitt i natten för att gå på toa så reagerade jag nästan inte när det var blod i halva min droppslang utan hasade bara bort till sjukvårds stationen och fick de att ta bort droppet på mig.
Kl 15 dagen efter fick jag åka hem efter att jag kännt mig bättre och de gjort ultraljud på mig och inte hittat nått ovanligt.
Det hade tydligen kommit in flera andra personer med kraftiga magsmärtor som mig som troligtvis berodde på någon bakterie som satt sit i tarmen så antingen var det det eller så var det en kraftig reaktion/inflammation av mina organ p.g.a medicinen som jag ätit veckorna innan.

The point is, I feel better now.