Det var den värsta 1½ timmen i mitt liv när jag låg i tandläkarstolen.
Först att få sprutan på säkert 6 olika ställen i munnen tills jag var bedövad hela vägen upp till högra ögat.
Och sen, inte känna, men vara medveten om att de nu skar upp halva min gom för att använda en smärtsam timme med att borra upp och gräva ut min tand. Ett tag i mitten började det göra jätteont när de drog ut en av tandens rötter och jag började gråta för 3:dje gången och fick be om mer bedövning.
Min nacke krampade så illa i slutet efter att ha blivigt sliten så hårt i och mitt bakhuvud sved efter att ha blivigt gniden så hårt mot tandläkarstolen...
Jag är glad att jag inte såg någonting och att tandläkaren tog en våt trasa och torkade mitt ansikte innan jag fick ställa mig upp och gå på toaletten, annars hade jag nog blivigt väldigt rädd och kommit i panik-läge och börjat hyperventilera.

Efter en snabb avtvättning av smink och blod, ett besök på apoteket och köpa 2 olika sorters smärtstillande och pencillin så åkte vi hem och dumpade mig i soffan där jag legat sedan dess.
Har nyss klarat att äta lite mat som Drein så snällt lagade åt mig och jag är verkligen tacksam för både Drein och för att den här dagen äntligen är över.


I made it though, and tomorrow I'll be stronger for it.



You can't break me no matter how hard you try.