Idag har det varit full kaos i kaffebaren.

Igår slutade vår bankterminal fungera, vi ringde till kontoret och efter att ha trixat skulle vi ringa dem næsta gång en kund ville betala med kort. Det gick 5 minuter så kom denna kunden..
Nær vi då ringer tutar det upptaget. DÅ bestæmmer sig Richard før att gå på lunch.
Jag ber honom vænligt stanna eftersom jag och Mikael aldrig har hållt på med sådant innan men NIX, han skall ta lunch NU. Jag erbjuder då honom en av mina bananer bara han stannar tills vi fått ornat upp allt strulet men nej. Han var tvungen till att gå NU. Vi gør repeterande førsøk på att få tag på kontoret under de næsta 20 minuterna men det tutar bara upptaget.
Ursækta, men om man vet att man væntar ett brådskande samtal, sætter man sig vekligen i telefon i 20 minuter då? Eller borde man kanske ringa upp efter 10 minuter och kolla hur det går?
Nåja, till slut ringde vi och fick tag på dem och eftersom de inte fick ordnat något øver telefon så skulle de skcika dit 2 st før att fixa den.
Personerna kom på 15 minuter och efter det stannade dem i 30 min før att få den fixad. Till slut fungerade bankterminalen igen och gjorde det de næstkommande 2 timmarna innan den krashade igen. Denna gång hjælpte inget och nær de kommit hit och stått hær i 2 timmar ochførsøkt fixa något som inte ville fungera kom de fram till att de skulle komma mellan 7-8 innan vi øppnade.

Nær jag idag kom kl 10 var det fortfarande ingen som hade kommit och fixat bankterminalen och de døk væl upp runt 12 tiden och stannade i 1.5 timme utan att få det att fungera. Under den tiden hann kaffet ta slut 2 ggr, vi gick tom før væxel och en av kaffemaskinerna bestæmmde sig før att bara trakta kaffegrut och inget kaffe. Vilket resulterade i att kaffet tog slut. Igen.

Nær allt detta kaoset sker och vi næstan precis fått kaffet fyllt upp igen hænder det som inte får hænda...
Strømmen går.
Vilket betyder att vi inte kan trakta något mer kaffe.
Då kommer just Mikael tillbak från lunch och jag sæger till att jag nu går på lunch. Jag ær nu så darrig i benen av hunger och stress att jag måste gå sætta mig ner och æta.
Richard ifrågasætter men då blir jag lite grinig

Richard: Skall du verkligen gå och æta NU? Du vill inte vænta en stund?
Jag: Ja, det tænker jag. Och Nej, det vill jag inte.

Kris i kaffebaren men allt som hænder løser sig ty inget ær vårt fel och allt som hænt ær utanfør vår kapacitet att gøra någonting åt.
Gabi var snæll och gav mig en kycklingwrap med soltorkade tomater och ett juicepaket så denna lunch skall idag rædda hela min dag. Tack Gabi! <3





Thank god for blaming other people.