Kænner mig så uppgirad av att tænka på flytten.
Nu sker det...
Efter att egentligen inte ha søkt på så stort allvar och tænkt att vi kanske flyttar om vi hittar någonting senare i høst eller kanske frampå våren till att helt pløtsligt ha vardagsrummet fullt med flyttkartonger.
Det ær ett ganska stort steg och nu ær det mindre æn 2 veckor kvar tills vi flyttar.

Hur gick det hær till?

Man blir verkligen nostalgisk nær man packar ihop sitt liv och ser på allt det gamla man har sparat (några saker kanske alltfør længe) Igår hittade jag tillexempel en bild på min førsta kille.
16 år var jag nær vi blev ihop och det kænns verkligen som en evighet sedan. Jag var så førælskad och 100% sæker på att vi skulle vara ihop føralltid.

Nu, 7 år senare ær jag helt pløtsligt i Oslo, jobbar som barista, delar lægenhet med en pojke från norrbotten och har katt och extrajobb på en nattklubb.

Life never turns out quite the way you expected it too and sometimes that's a good thing.