Jag har skämmt ut mig så fett mycket. Blä.
Hade värsta ångesten igår för att gå tillbaka på jobbet när foten inte är helt bra men hade inte så mycket val. Hade det knepigt imagen och har hafft ont i den i några dagar men inte så allvarligt att jag mest tänkt att det var hunger eller att jag ätit för mycket.
Hur som helst så åkte jag till jobbet imorse och då känndes det helt ok, tejpade fötterna och förberedde öppningen som vanligt och allt var lungt.
När jag hade hafft öppet i 40 minuter och tagit det lugnt med kön och egentligen inte var stressad alls kännd ejag att det började blir svart framför ögonen och hur jag blev med och mer yr. Tog kunder ända fram till jag inte orkade längre och det sista jag kommer ihåg var att jag sade till tjejen i kassan
"ursäkta men jag måste gå bak, nu svimmar jag" och stapplade sedan bakom kaffebaren och föll ihop på golvet.

Klarade av att ringa min chef efter en stund och be han komma och ta kön och han dök upp på ett par minuter och kollade till att jag var ok först. Har ingen aning om hur länge jag legat på golvet och skakat och frysit när jag hörde Dreins röst. Ricardo hade ringt honom och bett honom komma och hjälpa mig hem och blev så tacksam när han kom. Fattar ingenting, känner mig mest skakis i benen och har ont i magen men jag tror att jag kan ha fått magsår av mina antiinflammatoriska tabletter.
Har hafft magsår en gång innan jag kommer ihåg att dte känndes precis som det här så när Drein kommer hem sen så skall vi åka ner på aktuen och förhoppningsvis få någon som kan titta på min mage eller ta någraprover och försöka lista ut varför jag svimmade och varför jag känner mig såhär.

Just nu är jag mest rädd och orolig för Varför jag svimmade.
Det skrämmer mig att inte veta varför kroppen gör som den gör.