Nov. 2, 2009. Morning.

Den hær morgonen startade helt idiotiskt.
Drein hade i sin førvirrade pillerdimma lyckats spärra min bankdosa før att logga in mig på internetbanken och självklart kan jag då inte betala räkningar.
Får helt panik om jag inte kan komma åt mina konton!

Ställde kl i lagom tid att gå uppoch jag var sjukt trött när kl ringde första gången och jag satte på snooze. Ser i mörkret hur Drein stapplar upp på sängen och in på toan och han hinner inte mer än komma in dit så hör jag honom ropa på mig i panik.
Kommer in dit och ser hur han står böjd över handfatet och spottar ut stora klumpar med blod tills handfatet är helt rött. Då har dagen kommit som de första av de två skorporna bak i gommen har lossnat efter operationen.
Stackars Drein!
Han lade sig i soffan och väntade på att värktabletterna skulle börja verka och jag fick 7 minuters sömn till innan jag var tvungen att skynda mig och ställa mig upp och fixa iordning mig trots att jag var helt grisetrött.
Skynda mig ner på stan och håller på att sommna och kroppen håller på att stänga av hela tiden. Till råga på allt spöregnar det såklart. Kommer ner till stan och går i regnet från trikken till banken. Bygget verkade märkligt mörkt och ser mig om i bygget och märker hur allt utom en floristbutik verkar vara stängda. Frågar damen som håller på förbereda öppning vad kl är och den visar stadigt på 07.10.
INTE 09.10.

Det roliga är att i regnet på vägen till banken så tänkte jag att jag skulle ge vad som helst för att få åka hem, klä av mig alla kläderna, ta med Drein till sängen, krypa ner under täcket och sova länge till.
Det kanske int evar så att jag tog fel på tiden?
Kanske ödet lade in en nyck och gav mig 2 timmar till? :)

Hursomhelst åkte jag hem igen, möttes av Drein i dörren, klädde av mig och tog ur linserna och gick och lade mig och fick sova en timme till. Nä rjag sen skulle upp var jag sjuuuukt grinig.
Bara att kliva upp igen, klä på sig, sätta i linserna, gå ut i regnet och åka ner till stan igen. Banken hade den här gången öppet. MEN! Vi kan ju för guds skull inte låta detta sluta lyckligt heller!
Nejdå.
Kommer ner och kommer efter en stund fram till att de på banken inte kan hjälpa mig att låsa upp min dosa men att jag kan ta ett kort samtal till telefonbanken och låsa upp den på 2 minuter.
Dvs. Jag hade inte behövt åka ner dit I Det Hele Tatt. Griiiiiiiiiiinig? Jadå!

Och det var slutet på min fantastiska morgon.
Gosh, ibland blir det bara inte som man tänkt sig.

Dear lord, thank you for resetting time 2 houers just to make me happy.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0