Varför gör det mig så glad och tillfredställd att jag snart har ätit upp allt i kylskåpet utom Dreins alla såser.
Jag känner mig som en bättre människa för att jag inte köpt så mycket ny mat utan istället jobbat på att äta upp allt som redan funnits hemma så allt tar slut. Innan det blir gammalt.
Att jag dessutom försöker använda upp det som finns i frysen gör det ännu bättre. En dag där jag inte måste gå på affären och handla någon mat är en bra dag.

Anywa. Appropå inget är jag sjukt less på Kristian.
Han har i månader totalvägrat 4 personers konstanta kontaktanden. Vi har allihopa ringt, ringt, ringt igen. Ingen svarar. Ingen ringer tillbaka. På sms-fronten är det desamma. Sänder sms efter sms och får inget tillbaka.
Han struntar i att höra av sig, han struntar i födelsedagar. Han struntar i allt.
Blir också totalt översedda på facebook. Så dålig stil att ignorera alla på det viset.
Sista gången bjöd jag in honom till att fira min födelsedag på Langöyene. Inget svar så Never Mind.
Efter det har jag bara slutat. Vill han vara ett svin så fine by me.
Dessutom hade jag kunnat blivigt besparad att bli önskad grattis på födelsedagen på Facebook av hans pojkvän. Men inte honom. Now, that's just creepy when you havent heard from a person in MONTHS.

Thank heavens för alla som var med och firade mig och Alexandra igår!

Appropå det. Jocke har gjort en likadan. Han har heller inte hört av sig på månader och totalt undvikigt all kontakt eller gjort hel-konstiga ursäkter för att inte träffas. Eller favoriten, säga att han kommer och sen inte komma alls.
Det är knäppt med en person som man har kännt sedan man var 7 år gammal. Någon som följt en genom hela livet.
Vi har följt varandra genom skolan, efter gymnasiet så åkte vi till Thailand tillsammans. När jag flyttade hit till Norge följde han efter något år senare. Jag lät honom bo i min hybel, jag hjälpte honom skriva en cv, jag lånade honom pengar till depositum så att han kunde skaffa sig en egen lägenhet. Jag träffade Drein genom honom.
Så ett stund innan Drein födelsedag i maj börjar han bli konstig. Han undviker.
Så har jag inte hört ifrån honom på månader. Inte ens på min födelsedag.
På Han födelsedag stog jag och Drein i århundrates snöstorm och väntade i 1½ timme på t-banen. Det tog oss 2½ timme att ta oss hem til honom och då var vi dyngsura och kalla. Då drar han 40 minuter senare med ett gäng med killar som han inte ens känner och lämnar oss ensamma i hans lägenhet.
På min födelsedag? Radio-stillhet.

Thank heavens for Good friends to depend on. Killer night!



Mitt fantastiska shopping-fynd. Klänning från BIKBOK, armband från HM och nagellack som jag balndat själv av 2 olika färger ifrån hm för att få samma nyans som armbandet.

         





Ja just det. Glömde jag att berätta att kvällen slutade på gay-klubben "Elsker" med att Richard råkar head-butta en annan kille och spräcker upp sitt ögonbryn. Om inte det var en final på en kväll så vet jag inte vad. Hehe.