Då var kontraktena påskrivna och jag skall bli sambo med min sambo för andra gången.
Måste erkänna att det ger mig nästan lika stor ångest som förra gången.
Det där med att Bo men en annan människa är läskigt. Att dela hela sin tillvaro med dem.
Om jag behöver vara ensam för exempel så kan jag inte vara hemma, eftersom Dreins hobby är något han utövat hemifrån (han är en gamer). Så när jag vill vara själv går jag runt på stan eller tränar för att rensa tankarna. Är något jag behöver ibland, att vara ensam. Jag har alltid varit lill-gammal som mormor brukar kalla mig.
Och gått mycket ensam och funderat på olika saker utan behov för att jämt dela det med alla.
Dessutom har Drein fått för sig att han skall vara med och inreda den nya lägenheten och jag fåt sån panik och blir livrädd att han kommer bli superenvis och att det kommer lsuta med att se fult eller oplanerat ut. Ush.
Egentligen borde jag ha mer tillit till honom eftersom han jobbat som snickare länge och vet hur man planerar rum och ser både på planläggning av rummet och möblerna i sig.

Men jag som flicka vill välja allt själv :)

Det blir väl några kompromisser men det är väl det det handlar om att bo ihop.
Annars så får jag väl sätta mig och grina eller nått om det är något som jag verkligen tycker skulle vara skitfult.
men vi har hafft ganska lik smak på det mesta andra så så länge jag får honom att inse att vi måste matcha det vi redan har borde det gå bra. Det kostar ju som sagt pengar att inreda. (This is where you, God, gives me a gift-certificate at IKEA for 50.000 nok. Thankyouverymuch)

Good Lord vad jag längtar nu!